UWP
http://upwithpeople.org/
Ett fantastiskt projekt som passar mig utmärkt! Jag vill, jag kan som det lilla blå tåget sa.
Up With People, januari 2009, 19 städer, 22 veckor, voluntär, teater, musik, dans, uppträdanden, förändring, skapande, byggande, lära kännanden (om man kan skriva så).
Den 3:e maj ska jag på deras show i Göteborg på Liseberg. Innan showen ska jag på Behind the scenes för att sedan intervjuas och sen få reda på om jag får vara med om den fantastiska upplevelsen!
Jag har kommit fram till många saker de senaste veckorna, och en av de viktigaste sakerna jag har kommit fram till är att jag verkligen brinner för teatern och dansen och att jag helst inte skulle hålla på med någonting annat!
Jag vill in på en scenskola, jag vill dansa, jag vill påverka och skapa saker med mig själv som grund och utgångspunkt. Jag vägrar sitta i ett labb, jag vägrar andas allt som har med naturvetenskap att göra, eller data, eller samhälle. NEJ TACK! Jag inser mer och mer att jag är en estet ut i fingerspättsarna och jag inser också hur instängd jag hade känt mig på ett vanligt 9-5 jobb, men trygghet, fast lön och samma kontinueliga procedur varje dag livet ut. Det fungerar inte för mig, jag vill få ut så mycker mer av mitt liv, jag vill uppleva, skapa och påverka mig själv och andra.
Som studievägledaren sa: "Någon ska bli det, det fins inget som säger att det inte blir du!"
Jag siktar högt och jag vet att vägen dit jag vill är tuff, att det är hård konkurenc och att den är jäkligt svår att bli nått. Men någon ska bli det och det kan lika gärna vara jag.
Klarade jag av att komma två i min första danstävling med ett par månaders träning och ett motstånd av dansare som dansat i ett antal år, så borde jag väll klara av det här...? =P
Jag skrev upp en massa saker jag skulle uppnå tills jag gick ut gymnasiet. Jag har uppfyllt alla =)
Det käns väldigt bra, att uppnå det man vill under en viss tid är en väldigt tillfredställande känsla. Jag gillar den!
Nu ska jag läsa i min bok "Safirringen"
Kramar och Kärlek
Estet-Verro
Ett fantastiskt projekt som passar mig utmärkt! Jag vill, jag kan som det lilla blå tåget sa.
Up With People, januari 2009, 19 städer, 22 veckor, voluntär, teater, musik, dans, uppträdanden, förändring, skapande, byggande, lära kännanden (om man kan skriva så).
Den 3:e maj ska jag på deras show i Göteborg på Liseberg. Innan showen ska jag på Behind the scenes för att sedan intervjuas och sen få reda på om jag får vara med om den fantastiska upplevelsen!
Jag har kommit fram till många saker de senaste veckorna, och en av de viktigaste sakerna jag har kommit fram till är att jag verkligen brinner för teatern och dansen och att jag helst inte skulle hålla på med någonting annat!
Jag vill in på en scenskola, jag vill dansa, jag vill påverka och skapa saker med mig själv som grund och utgångspunkt. Jag vägrar sitta i ett labb, jag vägrar andas allt som har med naturvetenskap att göra, eller data, eller samhälle. NEJ TACK! Jag inser mer och mer att jag är en estet ut i fingerspättsarna och jag inser också hur instängd jag hade känt mig på ett vanligt 9-5 jobb, men trygghet, fast lön och samma kontinueliga procedur varje dag livet ut. Det fungerar inte för mig, jag vill få ut så mycker mer av mitt liv, jag vill uppleva, skapa och påverka mig själv och andra.
Som studievägledaren sa: "Någon ska bli det, det fins inget som säger att det inte blir du!"
Jag siktar högt och jag vet att vägen dit jag vill är tuff, att det är hård konkurenc och att den är jäkligt svår att bli nått. Men någon ska bli det och det kan lika gärna vara jag.
Klarade jag av att komma två i min första danstävling med ett par månaders träning och ett motstånd av dansare som dansat i ett antal år, så borde jag väll klara av det här...? =P
Jag skrev upp en massa saker jag skulle uppnå tills jag gick ut gymnasiet. Jag har uppfyllt alla =)
Det käns väldigt bra, att uppnå det man vill under en viss tid är en väldigt tillfredställande känsla. Jag gillar den!
Nu ska jag läsa i min bok "Safirringen"
Kramar och Kärlek
Estet-Verro
Kommentarer
Postat av: Michelle
Jag tror du kan om du verkligen vill! Kör hårt Verro! Hälsa lilla Anna från mig nu när jag är på Mallis och hon saknar mig så fruktansvärt mycket. PussKram
Trackback