Verro (Rock n' Roll is here to stay)

   Kärlek. Smaka på ordet, låt dina läppar, din tunga, din röst forma och skapa magin som kan tränga igenom de tjockaste murar och bryta de starkaste band. Kärlek. Denna underbara, men samtidigt så förrädiska känsla, som bygger upp men på samma gång bryter ner oss. Är den inte förtrollande?

Love makes us act like we are fools throw our lives away for one happy day

Definitionen av vad kärlek är skiljer sig mellan människor. Alla har vi vårt eget individuella sätt att älska på och framförallt olika triggers som får oss att känna det vi känner för den eller det vi känner det för. (Hm?)

   Ibland blir vi nog (i alla fall jag) förvånade över att vi känner så starkt för vissa personer. Men någonting måste det ju vara som får oss att dras åt ett visst håll, kanske är det just det där häpnadsväckande "detet" som spelar in även i kärleken?

   Vad tänker du på när vi hör ordet kärlek? De flesta skulle antagligen tänka på kärleken mellan två människor, men vi får inte glömma att den är så mycket mer än det. Du kan känna kärlek till det du gör, det du har, till dina drömmar men allra viktigast till dig själv.

   Jag älskar att dansa. Det finns ingenting i mitt liv som jag älskar att göra lika mycket och det finns heller ingenting jag känner lika stor passion för, dansen är mitt begär. Jag älskar mina dagböcker och min Nalle. Det finns inga ting i världen jag värdesätter högre än de, hur barnsligt det än låter, de är mina älsklingar. Jag älskar mina drömmar som får mig att känna hur fröet inom mig växer för varje dag och hur jag kommer närmare och närmare mina mål, drömmarna är min längtan. Och visst tror jag att jag älskar mig själv, även då jag också har mörka stunder när jag tvivlar på min karaktär.

   Nu låter det som om jag är en fulländad människa, men så trångsinta får ni inte vara. Vi kan alltid lära oss mer om oss själva. När man är 18 har man inte ens upplevt en tredjedel av sitt liv och vi kommer med all säkerhet ställas inför val och utmaningar i livet vi inte ens kan drömma om nu, men för stunden är jag tillfreds med mig själv och mitt liv, det ser jag som en gåva.

   Vi kan omöjligen älska sant om vi inte vågar kasta oss ut i känslostormen utan livlina. Kärleken gör oss sårbara och det är nog därför många människor tar lång tid på sig innan de faktiskt kan erkänna för sig själva (och andra) att de är förälskade. Att släppa alla hämningar och bara "köra på" är ett stort steg för alla, men när man väl har vågat kasta sig ut öppnas en underbar värld av intryck och känslor som bara kan upplevas av den som vågar bli sårbar. Och jag kan lova att det verkligen är värt det!

 

   Kärleken är inte bara ljuv och underbar. Olycklig kärlek eller ett avvisande kan få vem som helst att känna sig värdelös och oduglig. Det förrädiska med kärleken är att man aldrig kan vara säker på någonting. Ena dagen känns allt fantastiskt och världen kunde inte vara en bättre plats att leva på, så går det några timmar och hela världen rasar samman framför våra ögon. Ibland upptäcker vi att vi kanske inte betydde så mycket för personen i alla fall, eller att vi inte ens existerar i människans värld. Det känns lika jäkla pissdåligt varje gång.

   Jag har blivit sviken. Min första riktiga kyss fick jag (9/7 -05) av killen jag var kär i då, jag svävade på moln, men bara två dagar senare såg jag samma person kyssa en annan tjej framför mina ögon. Känslan är obeskrivbar, men det räcker nog om jag skriver att det tog mig fyra månader att verkligen komma över händelsen. Jag tror inte att jag behöver göra en vidare stor utläggning om det negativa med kärleken dels för att jag tror att de flesta har upplevt den sidan och dels för att det blir så deprimerande.

 

   Alla har vi varit förälskade. Första gången jag blev förälskad var tre dagar innan min 16-årsdag. Antagligen var jag ganska sent ute (som jag har varit med det mesta i livet =P), men jag var verkligen inte tjejen som brydde sig om killar när jag var yngre. Så föll jag, pladask och upplevde de 72 jobbigaste timmarna i mitt liv (så långt)! Jag skrattade, grät, kände hur världen var underbar samtidigt som den var otroligt grym. Jag kan ju avslöja att min första "romans" inte fungerade eftersom denna Patrik bodde i Göteborg och så kom det sig att vår kontakt upphörde i början av hösten 04.

   Oavsett när vi blir förälskade för första gången (för mig är det skillnad på förälskelser och kärlek, förälskelsen är mer flyktig och man kan omöjligen bli kär i en person man inte känner) tror jag att vi alla blir lika förvånade och rädda. Det blev jag. Hur tusan kunde en person få mig att må så bra samtidigt som jag mådde så dåligt? Absurt! Jag insåg att jag var kär först efter att han hade åkt hem och allt var över, jag hängde verkligen med i mina egna svängar.

   Alla som levt i ett parförhållande har antagligen upplevt olika perioder av känslor. För känslorna går verkligen i perioder. De par som överlever svackorna är dock paren som har hittat rätt. De starka och passionerade.

   Enligt mig finns det tre olika utvecklingsskeden i ett förhållande, som alla par någon gång kommer att uppleva;

1. Nyförälskelsen. Perioden då allt är underbart. Du får fjärilar i magen när du ser din partner och bara tanken på personen i fråga får dig att le sådär dumt och du gör tokiga saker som du aldrig skulle ha gjort annars. Du vågar mer och världen kunde inte ha varit en bättre palts att leva på. Det är i den här perioden alla dina vänner säger upp kontakten med dig eftersom du är så otroligt jobbig och bara vill prata om Honom eller Henne. Du ser inga nackdelar hos din partner, han/hon är perfekt i dina ögon.
2. Förälskelsen. Du får fortfarande fjärilar i magen när du träffar/tänker på personen du är kär i. Du är dock inte lika galen som innan, antagligen har du börjat återgå lite till ditt normala liv och många av dina vänner har troligtvis tagit upp kontakten med dig igen eftersom du faktiskt kan prata om annat än hans hår eller hennes händer. Du börjar dock se nackdelarna med din partner, kanske har din partner en fallenhet för att ha ett otroligt dåligt bordskick eller knäppt skratt? Du bortser dock ifrån dessa nackdelar och bryr dig inte speciellt mycket även om du vet om att de finns där. Det är under den här perioden som par utan någonting mer än passion att bygga ett förhållande på bryter upp.
3. Kärlek. Nu får du förmodligen inte fjärilar i magen speciellt ofta, antagligen är det mer en känsla av trygghet som infinner sig när du tänker på personen ifråga. En djupare känsla av samhörighet har infunnit sig. Du har återgått till ditt normala liv och din partner är inte längre det enda som betyder någonting. Du kan vara utan honom/henne i dagar utan att världen går under och dina vänner börjar bli viktigare och viktigare. Under den här perioden har du lärt dig att acceptera och leva med din partners nackdelar och dåliga egenskaper/personlighetsdrag. Om du inte har gjort det kommer dock förhållandet att ta slut eftersom nackdelarna blir ett alldeles för stort irritationsmoment. Bara de starka överlever.

   Kärlek är ingenting vi någonsin kan lära oss. Vi blir alla nybörjare varje gång vi blir förälskade, men erfarenheterna vi har från tidigare förälskelser/relationer kan få oss att agera mognare och annorlunda vilket i sin tur kan leda till bättre resultat. Jag är en person som lär mig av mina misstag (beroende på om man anser att man kan göra misstag då man handlar efter sina känslor) men jag känner mig tusan lika tafatt varje gång jag blir förälskad. Det är väll dock tjusningen med kärleken, att man alltid kan börja om och att vi alltid får en ny chans.
 

Love is a many splendored thing, love lifts us up where we belong, all you need is love  

- Ja, så tror jag verkligen att det är. Kärleken är speciell och får alla våra problem att kännas avlägsna, när man är kär lever man verkligen i en helt annan värld. Jag älskar känslan av att vara förälskad, jag är en av de personer som hellre är olyckligt kär än att inte vara kär alls, för tänk så mycket mer meningsfullt livet blir när det fins en speciell människa i det. Kramar och kärlek är något av det bästa som fins i livet (antagligen är det därför jag skriver det efter min inlägg) och jag är helt övertyga om att världen hade varit en mycket bättre plats att leva på om det fans mer av dessa två ingredienser i den.Och ärligt, finns det egentligen någonting bättre i livet än att ligga och nosa på sin stora kärleks hals när han har den där speciella parfymen på sig och bara är din? 

   Vi får inte heller glömma bort att tiden faktiskt läker alla sår och att choklad verkligen hjälper mot de flesta kärleks-problem i världen! =P

Kramar och kärlek

Verro

(Nu blev det en hel del Moulin Rouge - men hej det är kärlek vi snackar om!)