Do you feel like I feel, NAHALIE?!
Jag vet att jag talat för många av mina vänner när jag skriver att jag har haft mitt livs bästa kväll, eller rättare sagt dygn. Någonsin! Studentbalen och efterfesten var det absolut roligaste jag har gjort och jag skulle gärna spola tillbaka tiden om och om igen bara för att få återuppleva allt tills jag kan det utantill och spyr på det. Den största anledningen till att kvällen blev så otrolig var att alla mina närmsta och bästa vänner var där och hade lika kul och att alla problem på något sätt inte verkade existera eftersom vi upplevde det tillsammans. Nu kommer en sammanfattning av det roligaste dygnet i mitt 18 åriga liv.
Det började med att Verro vaknade av sig själv vid 10-tiden. Sen spenderade jag morgonen med att se på talang 2007, inte duscha och äta frukost. Efter det åkte jag och mamma till frisören och där satt jag och började bli mer och mer nervös under en timmas tid. Håret blev jättefint! När vi sedan kom hem var klockan 14:30 vilket betydde att jag (som är tjej) skulle: äta, ta på mig klänningen, smyckena, sminka mig, skorna och sätta fast mina underkläder och sjalen. Som grädde på moset så bestämde min mormor sig för att byta blus vid ett mycket lägligt tillfälle mitt i stressen och eftersom hon bor i mitt rum så kunde jag inte få tag på bland annat mina skor. Vi kom alltså iväg vid 15:10 tiden (att överhuvudtaget få in min klänning i vår pytte bil var ett jobb. Jag kände mig dock så otroligt vacker så jag kan ta smällen att vara opraktisk) då vi egentligen borde ha varit hos Tomas. Fram kom vi i alla fall och tog bilder, drack champagne (alla utom jag som inte gillar kolsyra) och minglade med glada och kortkåta föräldrar! Jag och Jimmy åkte i en skitcool raggarbil. På bakrutan var det en skyllt där det stod nått med porno - det var sjukt, och vi spelade raggarmusik hela vägen. Att slippa den fruktade bilkön var underbart. Det som dock inte var lika underbart var att en snubbe hade bestämt sig för att vänta med att köra fram för att fler skulle komma och då stoppade upp hela trafiken, PÖNO! Att gå på röda mattan var fantastiskt roligt och som tur var (för honom) så lät Jimmy mig föra och bestämma takten vi skulle ha. "Gå långsamt, stanna, le, gå igen, stanna" var mina standardkommentarer under resan. Det var jätteroligt att folk spontanapplåderade och att helt okända människor ville ta kort på oss, man kände sig som en äkta hollywoodkändis! (och vi vet ju alla hur de känner sig..) Jag älskade det verkligen. När vi kom in (då mina smilband hade fastnat vid öronen) var min första tanke "IGEN?!".
Senare bodde vi bokstavligen på klipporna där alla skulle fotografera oss, mingla, kramas (vilket var ganska jobbigt att göra då rädslan för att frisyren skulle gå sönder alltid fans där) och prata. Det var jätteroligt att befinna sig mitt i händelsernas centrum - speciellt när det resulterade i otroligt vackra bilder på ännu vackrare personer. Alla var verkligen vackra på balen. Jag såg nog ingen som hade klätt sig helt uppåt väggarna och det var jättekul!Fördrinken var inte alls god (Jag kan inte förstå varför alla ska envisas med att slänga ner kolsyra i allt), så jag gav min till Anna och Michelle (som senare drack upp hela själv). Det var en lång men trevlig väntan på maten och man fick tid att verkligen suga in känslan av att vara på en bal. Jag tror fortfarande inte att jag kan förstå att jag har gjort, varit på och upplevt det som alla "stora" barn gör.
Middagen var inte överdrivet rolig. Det berodde nog mycket på att kocken hade bestämt sig för att sega ut på maten så länge som möjligt (bara för att han inte får gå på bal..). Maten var dock väldigt god och speciellt förrätten som var fantastisk! Dansen var efterlängtad av världens största dans-toka, jag själv. Så när musiken spelade orkade jag faktiskt inte bry mig om någon turordning så jag drog iväg med min date och svängde runt. Mina följande danspartners under kvällen kan jag absolut inte klaga på. Härlig stämmning flickor och pojkar!
Höjdpunkten var självklart bussresan. =P "Nu kan det bara bli sämre" som optimisten Sebbe sa och syftade på att han och dansken var där och förgyllde min och Annas tillvaro bara med sin oslagbara närvaro. Vi fick också uppleva den klassiska gentlemannen (läs Sebbe) i sit esse när han försökte få med oss hem med sin otroliga charm "skari me häm ellör?".
Efterfesten kom dock inte långt efter på listan över kvällens höjdpunkter. Jag vet inte ens var jag ska börja - det hände så mycket! Vi hoppade (bokstavligen) runt, dansade, skrattade och pratade! Bilder togs till höger och vänster och jag hade verkligen the time of my life (Tjockisen, hur kan du ha missat den låten?!). Världens bästa människor samlade i en lokal, kan det bli mycket bättre? Ni är magiska!
Tänk att vi återigen kunde dansa bredvid och tillsammans med våra fiender, Da vinci-barnen, utan att slå ihjäl varandra. Att de ännu inte har visat sitt rätta jag som gröna så marsianer gör att hoppets stjärna lyser inom mig, kanske de är mänskliga? Vi vet i alla fall att viss av dem har kommit till insikt: Några har insett att vi i C-klassen (läs jag =P) är riktigt trevliga och det kom inte en dag för sent! Halleluja moment!
Dj:n var ju underbar! Han spelade jättemånga gamla godingar som fins på min mp3. =D Dessutom spelade han min favoritmusikal Grease, Jag är kär i Grease - och vi vet ju alla att de som spelar Grease musik är bra Dj:s!
Vad mer ska jag skriva om efterfesten? Jag hoppas att ni underbara människor som läser detta och som var där med mig hade lika kul som jag och att ni känner samma lyckorus när ni tänker tillbaka på timmarna vi hade tillsammans! =D
Kvällen avslutades med en trevlig 40 minuters promenad mot Kattegatt tillsammans med Da vinci-barnen. (som fortfarande inte har röjt sina utomjordningsidentiteter) Väl framme vid skolan satte jag mig ner på en gudabenådad bänk för första gången på ett antal vilda timmar och det ska jag säga, det var en upplevelse utan dess like! Det jobbiga var dock den kommande känslan av hopplöshet och uppgivenhet. "Jaha, och nu då?" Tänk nu har man upplevt det där dygnet som man har längtat efter att få uppleva sen man började i ettan, och nu är det över. Kommer det att kännas lika tomt (?) efter studenten också? Då allt verkligen tar slut. Jag är väldigt glad över att vi kommer att åka till Ryssland dagen efter studenten så jag slipper uppleva dagen efter studenten. Hu!
Tillslut somnade jag dock bredvid Anna i hennes säng (det är bra att sova hos folk, då får man alltid med sig någon hem). Vi sov mellan klockan 9:00-12:30 ungefär. Jag har inte sovit mer sen dess. Jag dygnade inte riktigt (23 timmar...) men jag har nog aldrig varit vaken så länge i följd i hela mitt liv, inte heller har jag haft så roligt under min vakna tid som jag hade igår/idag.Jag har inte heller känt mig så trashig men sett så bra ut som jag gjorde idag =P Balen skor, pärlhalsband, lånade mjukiskläder, en nära på intakt håruppsättning och Willys kasse. Det är grejer att gå på stan i!
Tack alla fantastiska vänner (och fiender ;)) som var där och gjorde balen till vad den var: Alldeles, alldeles underbar.
Kramar och kärlek
Er Verro
Över 500 bilder har jag nog (när jag har fått alla) från kvällen så om någon känner sig bildsugen hänvisar jag er till min bilddagbok där jag har det fantasifulla namnet: verro
Det började med att Verro vaknade av sig själv vid 10-tiden. Sen spenderade jag morgonen med att se på talang 2007, inte duscha och äta frukost. Efter det åkte jag och mamma till frisören och där satt jag och började bli mer och mer nervös under en timmas tid. Håret blev jättefint! När vi sedan kom hem var klockan 14:30 vilket betydde att jag (som är tjej) skulle: äta, ta på mig klänningen, smyckena, sminka mig, skorna och sätta fast mina underkläder och sjalen. Som grädde på moset så bestämde min mormor sig för att byta blus vid ett mycket lägligt tillfälle mitt i stressen och eftersom hon bor i mitt rum så kunde jag inte få tag på bland annat mina skor. Vi kom alltså iväg vid 15:10 tiden (att överhuvudtaget få in min klänning i vår pytte bil var ett jobb. Jag kände mig dock så otroligt vacker så jag kan ta smällen att vara opraktisk) då vi egentligen borde ha varit hos Tomas. Fram kom vi i alla fall och tog bilder, drack champagne (alla utom jag som inte gillar kolsyra) och minglade med glada och kortkåta föräldrar! Jag och Jimmy åkte i en skitcool raggarbil. På bakrutan var det en skyllt där det stod nått med porno - det var sjukt, och vi spelade raggarmusik hela vägen. Att slippa den fruktade bilkön var underbart. Det som dock inte var lika underbart var att en snubbe hade bestämt sig för att vänta med att köra fram för att fler skulle komma och då stoppade upp hela trafiken, PÖNO! Att gå på röda mattan var fantastiskt roligt och som tur var (för honom) så lät Jimmy mig föra och bestämma takten vi skulle ha. "Gå långsamt, stanna, le, gå igen, stanna" var mina standardkommentarer under resan. Det var jätteroligt att folk spontanapplåderade och att helt okända människor ville ta kort på oss, man kände sig som en äkta hollywoodkändis! (och vi vet ju alla hur de känner sig..) Jag älskade det verkligen. När vi kom in (då mina smilband hade fastnat vid öronen) var min första tanke "IGEN?!".
Senare bodde vi bokstavligen på klipporna där alla skulle fotografera oss, mingla, kramas (vilket var ganska jobbigt att göra då rädslan för att frisyren skulle gå sönder alltid fans där) och prata. Det var jätteroligt att befinna sig mitt i händelsernas centrum - speciellt när det resulterade i otroligt vackra bilder på ännu vackrare personer. Alla var verkligen vackra på balen. Jag såg nog ingen som hade klätt sig helt uppåt väggarna och det var jättekul!Fördrinken var inte alls god (Jag kan inte förstå varför alla ska envisas med att slänga ner kolsyra i allt), så jag gav min till Anna och Michelle (som senare drack upp hela själv). Det var en lång men trevlig väntan på maten och man fick tid att verkligen suga in känslan av att vara på en bal. Jag tror fortfarande inte att jag kan förstå att jag har gjort, varit på och upplevt det som alla "stora" barn gör.
Middagen var inte överdrivet rolig. Det berodde nog mycket på att kocken hade bestämt sig för att sega ut på maten så länge som möjligt (bara för att han inte får gå på bal..). Maten var dock väldigt god och speciellt förrätten som var fantastisk! Dansen var efterlängtad av världens största dans-toka, jag själv. Så när musiken spelade orkade jag faktiskt inte bry mig om någon turordning så jag drog iväg med min date och svängde runt. Mina följande danspartners under kvällen kan jag absolut inte klaga på. Härlig stämmning flickor och pojkar!
Höjdpunkten var självklart bussresan. =P "Nu kan det bara bli sämre" som optimisten Sebbe sa och syftade på att han och dansken var där och förgyllde min och Annas tillvaro bara med sin oslagbara närvaro. Vi fick också uppleva den klassiska gentlemannen (läs Sebbe) i sit esse när han försökte få med oss hem med sin otroliga charm "skari me häm ellör?".
Efterfesten kom dock inte långt efter på listan över kvällens höjdpunkter. Jag vet inte ens var jag ska börja - det hände så mycket! Vi hoppade (bokstavligen) runt, dansade, skrattade och pratade! Bilder togs till höger och vänster och jag hade verkligen the time of my life (Tjockisen, hur kan du ha missat den låten?!). Världens bästa människor samlade i en lokal, kan det bli mycket bättre? Ni är magiska!
Tänk att vi återigen kunde dansa bredvid och tillsammans med våra fiender, Da vinci-barnen, utan att slå ihjäl varandra. Att de ännu inte har visat sitt rätta jag som gröna så marsianer gör att hoppets stjärna lyser inom mig, kanske de är mänskliga? Vi vet i alla fall att viss av dem har kommit till insikt: Några har insett att vi i C-klassen (läs jag =P) är riktigt trevliga och det kom inte en dag för sent! Halleluja moment!
Dj:n var ju underbar! Han spelade jättemånga gamla godingar som fins på min mp3. =D Dessutom spelade han min favoritmusikal Grease, Jag är kär i Grease - och vi vet ju alla att de som spelar Grease musik är bra Dj:s!
Vad mer ska jag skriva om efterfesten? Jag hoppas att ni underbara människor som läser detta och som var där med mig hade lika kul som jag och att ni känner samma lyckorus när ni tänker tillbaka på timmarna vi hade tillsammans! =D
Kvällen avslutades med en trevlig 40 minuters promenad mot Kattegatt tillsammans med Da vinci-barnen. (som fortfarande inte har röjt sina utomjordningsidentiteter) Väl framme vid skolan satte jag mig ner på en gudabenådad bänk för första gången på ett antal vilda timmar och det ska jag säga, det var en upplevelse utan dess like! Det jobbiga var dock den kommande känslan av hopplöshet och uppgivenhet. "Jaha, och nu då?" Tänk nu har man upplevt det där dygnet som man har längtat efter att få uppleva sen man började i ettan, och nu är det över. Kommer det att kännas lika tomt (?) efter studenten också? Då allt verkligen tar slut. Jag är väldigt glad över att vi kommer att åka till Ryssland dagen efter studenten så jag slipper uppleva dagen efter studenten. Hu!
Tillslut somnade jag dock bredvid Anna i hennes säng (det är bra att sova hos folk, då får man alltid med sig någon hem). Vi sov mellan klockan 9:00-12:30 ungefär. Jag har inte sovit mer sen dess. Jag dygnade inte riktigt (23 timmar...) men jag har nog aldrig varit vaken så länge i följd i hela mitt liv, inte heller har jag haft så roligt under min vakna tid som jag hade igår/idag.Jag har inte heller känt mig så trashig men sett så bra ut som jag gjorde idag =P Balen skor, pärlhalsband, lånade mjukiskläder, en nära på intakt håruppsättning och Willys kasse. Det är grejer att gå på stan i!
Tack alla fantastiska vänner (och fiender ;)) som var där och gjorde balen till vad den var: Alldeles, alldeles underbar.
Kramar och kärlek
Er Verro
Över 500 bilder har jag nog (när jag har fått alla) från kvällen så om någon känner sig bildsugen hänvisar jag er till min bilddagbok där jag har det fantasifulla namnet: verro
Kommentarer
Postat av: josse posse
Ja, jag känner likadant, men gör som jag och ragga hårt på André så går vi på balen nästa år med honom. Jag har fixat allt Verro - vi har inte gått på vår sista bal!
Trackback