Adjöss och tack för fisken
Innan jag skriver mitt "sista" blogginlägg på ett tag framöver måste jag beklaga mig över alla dumma människor det finns i Sverige. Jag vet inte var det gick fel, men någonstans gick det fruktansvärt fel!
Jag sappade till ett av alla dessa "ring-in-och-vinn" program och fick fram programmet precis när det var en kvinna (från Visby tror jag) som skulle gissa på ett ord (som var smilband)- hon gissade rätt och fick en väska med pengar. Idag var en lycklig dag för vår kära Visby-dam så hon fick även chansen att vinna lite extrapengar. Hon fick gissa på en fyrasiffrig kod till ett kassaskåp (varför hon fick det vet jag inte, sannolikheten att hon skulle gissa rätt är ju typ 1 på 654681601), den var tydligen fel, men på något vänster fick hon besvara ytterligare en fråga (en mkt mkt svår fråga) som löd:
fråga: "Hur många kilometer går det på 1 mil?"
svaret kom efter mycket tvkenade och citat som "kommer inte ihåg..."
svar: "60"
*andas in andas ut*
VAR GICK DET FEL?! VAR?!
Över till "sista" blogginlägget:
Jag har panik.
Update 16:51
Jag har fortfarande panik. Jag kan verkligen inte förstå att jag om 72 timmar kommer befinna mig längre bort från mitt gammla liv än jag någonsin gjort i hela mitt liv! Jag mår illa.
Dagen idag är en enda låååång väntan. Vad har jag åstakommit?! Ingenting, det känns bra.
Eller jo, jag åstakom faktiskt en sak. Jag lyckades få 300 extra kronor att ringa för i teliabutiken för att jag var en otroligt besvärlig och krävnade kund som ansåg att ett nytt simkort borde fungera. *stolt*
Förresten tror jag att han i affären var lite borta. Han testade min telefon genom att ringa från den till sin egen. När jag senare sitter i bilen påväg hem hör jag telefonen ringa och undrar vem fan det kan vara (ingen hade fått mitt nr), jag svara:
Verro: "Ja?"
Butikskillen: "Hej, det var ______ från teliabutiken, du hade ringt mig på det här numret innan"
Verro: "Det var nog du eller din kollega som gjorde det för att testa så min telefon fungerade..."
BK: *skrattar lite skenerat* "Haha, jaha...oj så dum jag är!"
Verro tänker: "Ja, det är du"
Verro säger: "Ja"
BK: "Då ska jag inte störa dig mer"
Verro: "Vad bra. Hejdå"
BK: "Hejdå"
Krama mig!
Update 17:31
Jag är fruktansvärt nervös. Mamma kom hem innan, hon lagar mat (tacos) till den sista måltiden. Jag ska till josse vid nio-tiden. Det är ca 3,5 timmar kvar, de sista timmarna i mitt hus, i mitt rum, på flera månader.
Håll om mig!
Update 20:59
Nu åker jag! *nervöspanik* Hejdå alla kära vänner (Louise, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och kom förbövelen till Thailand och hälsa på, dra med Ek!)!
Jag sappade till ett av alla dessa "ring-in-och-vinn" program och fick fram programmet precis när det var en kvinna (från Visby tror jag) som skulle gissa på ett ord (som var smilband)- hon gissade rätt och fick en väska med pengar. Idag var en lycklig dag för vår kära Visby-dam så hon fick även chansen att vinna lite extrapengar. Hon fick gissa på en fyrasiffrig kod till ett kassaskåp (varför hon fick det vet jag inte, sannolikheten att hon skulle gissa rätt är ju typ 1 på 654681601), den var tydligen fel, men på något vänster fick hon besvara ytterligare en fråga (en mkt mkt svår fråga) som löd:
fråga: "Hur många kilometer går det på 1 mil?"
svaret kom efter mycket tvkenade och citat som "kommer inte ihåg..."
svar: "60"
*andas in andas ut*
VAR GICK DET FEL?! VAR?!
Över till "sista" blogginlägget:
Jag har panik.
Update 16:51
Jag har fortfarande panik. Jag kan verkligen inte förstå att jag om 72 timmar kommer befinna mig längre bort från mitt gammla liv än jag någonsin gjort i hela mitt liv! Jag mår illa.
Dagen idag är en enda låååång väntan. Vad har jag åstakommit?! Ingenting, det känns bra.
Eller jo, jag åstakom faktiskt en sak. Jag lyckades få 300 extra kronor att ringa för i teliabutiken för att jag var en otroligt besvärlig och krävnade kund som ansåg att ett nytt simkort borde fungera. *stolt*
Förresten tror jag att han i affären var lite borta. Han testade min telefon genom att ringa från den till sin egen. När jag senare sitter i bilen påväg hem hör jag telefonen ringa och undrar vem fan det kan vara (ingen hade fått mitt nr), jag svara:
Verro: "Ja?"
Butikskillen: "Hej, det var ______ från teliabutiken, du hade ringt mig på det här numret innan"
Verro: "Det var nog du eller din kollega som gjorde det för att testa så min telefon fungerade..."
BK: *skrattar lite skenerat* "Haha, jaha...oj så dum jag är!"
Verro tänker: "Ja, det är du"
Verro säger: "Ja"
BK: "Då ska jag inte störa dig mer"
Verro: "Vad bra. Hejdå"
BK: "Hejdå"
Krama mig!
Update 17:31
Jag är fruktansvärt nervös. Mamma kom hem innan, hon lagar mat (tacos) till den sista måltiden. Jag ska till josse vid nio-tiden. Det är ca 3,5 timmar kvar, de sista timmarna i mitt hus, i mitt rum, på flera månader.
Håll om mig!
Update 20:59
Nu åker jag! *nervöspanik* Hejdå alla kära vänner (Louise, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och kom förbövelen till Thailand och hälsa på, dra med Ek!)!
Kommentarer
Postat av: Josse
jag har också panik!!!
Postat av: Louise
Jag har också panik!!!
Postat av: mattiasmattias
jag har alltid panik, på nåt sätt!!!
Trackback