Verro (Rock n' Roll is here to stay)

Uppdatering i sin renaste (och tråkigaste) form;

   Solheim cup, mina golfintresserade kamrater (läs: inga), var skitkul att titta på! På fredagen vaknade hela familjen tidigt och var på golfbanan innan halv nio på morgonen. Jag och mamma gick med Annikas boll vilket alltid är roligt, även om hon spelade ganska dåligt (hennes mått mätt) denna tävling jämfört med hur hon har spelat. Laura Davies spelade däremot mycket bra och det var riktigt kul att se den härliga brittiskan visa att hon är toppklass! Mamma älskar Davies, hon påpekade detta många ggr under våra timmar tillsammans. Vid 9:onde och 13:onde hålet fann vi något mycket intressant: Gratis mat. Jättegoda grillade saker som det bara var att ta av. "Jag trodde först att man var tvungen att småprata, men det var ju bara att ta..." säger mamma och tar ett kycklingspett. Förutom kyckling fans det en rimmad lax som var otroligt god. (nu önskar ni allt att ni hade varit med va?). Tylösand utbud på kakor och godis gick dock inte att jämföra med det på Barsebäck. Jag måste faktiskt erkänna att Barsebäck var bättre på det här med socker, men det är också det enda!

   På lördagen var jag där med Robin. Tyvärr var det minst tredubbelt så många åskådare denna dag jämfört med föregående så det var knökat vid grilldepåerna. Mycket tråkigt...är vi var vid 16:onde hålet stod en av receptionisterna på mitt jobb och tog kort på händelsen för att använda till hemsidan. Innanför staketen fick man inte ta kort (gissa hur många som brydde sig om det?).

   Söndagen spenderades på golfbanan. Jag mötte en Ninni där och satt med henne på läktaren vid 17:onde hålet och såg hur Europas chanser att vinna minskade allt eftersom tiden gick. Mycket synd. Som ni alla vet (eller ni kanske inte alls vet eftersom ni typ inte spelar golf någon av er?) förlorade Europa, igen. Hur kan USA vinna Solheim hela tiden? Vad gör de som inte vi gör? Okej, de spelade mycket bättre, men det är väll inte allt?!

Till bloggandet om mitt jobb:

   På fredagen upplevde jag ett moment på jobbet. Innan jag berättar om det måste jag berätta hur coolt jag tog mig till jobbet på fredagen =P Jag satt hemma i soffan och tittade på Solheim på tv:n. Spelarna började komma till 16:onde hålet och det passade utmärkt då jag skulle gå till jobbet. Så jag gick till 16:onde hålet (tog väll ca 1 minut) och kom precis i tid för att se ett utslag, sen gick jag med bollen och tog mig stiligt in på Tylöbäcks område genom öppningen (endast för TV-folk) som vette mot 16:onde.

I alla fall, detta moment. Jag står och städar toaletterna vid receptionen. När jag ska blöta min rosa trasa kommer plötsligt en kille a la Måns utseende ut från en av toaletterna, han var grymt snygg. Världen stod stilla där ett tag...

   Jag hatar Laganstugorna. Det borde vara straffbart att låta oss städa dem, speciellt om vi ska städa dem ensamma! I Laganstugorna bodde en massa ordningsvakter från Addici (?) och de är jobbiga som tusan. Speciellt de i stuga två där mina två beundrare befann sig .Eller rättare sagt, den enda bodde där och den andra kom dit varje gång han såg att jag gick dit...Gissa vilken stuga jag skulle städa varje kväll? Jo, stugjävelfukkingcp 2. Jag hatar den stugan. Att de överhuvudtaget kunde bo där utan att kvävas av alla sopor är för mig en gåta. Herregud. Om inte jag hade kommit dit hade de inte klarat sig, detta påpekade jag både en och två ggr. Kostigt nog skrattde de och trodde att jag skämtade....alla som har varit inne i den stugan borde förstått att jag var dödligt seriös. Sista kvällen försökte killen som bodde i stugan få med mig ut och röka med honom och sen ville han att jag skulle komma och stå med honom vid hotellet. Jag sa "vi får se..." (läs: aldrig).

   Ytterligare en sak om mitt jobb. Eva berättade om två härliga grabbar (män, typ i sina bästa år) från Sölvesborg (Sölvesborg? Hur kan man döpa en stad (by, håla, bondgård?) till Sölvesborg? Det låter ju som om man skulle sagt Slövesborg med sa fel...) som partade järnet på Tylön. På natten hörde hon dem ropa "Eva....eva......eva" och om jag inte minst fel ropade de även att de visste att hon skulle komma ut till dem? Haha!

   Anita sa förresten en jättekul sak en gång när vi skulle städa Förvaltaren (en stuga). VI går in i badrummet och i toaletten har det runnit en massa blått wc medel. Då säger Anita:

   "Titta, här har de försökt städa...men misslyckats".

Verro knäcker sig, sätter sig på sängen och tårarna rinner.

   Förresten, jag hoppas att alla vet att Christer Ulfbåge bodde på mitt (och Josses) jobb?

Jag måste blogga om en sak till!
   Igår cyklade jag på vår motionscykel i 30 minuter (1,2 mil). Idag cyklade jag också på vår motionscykel (1,35 mil) - jag har alltså börjat träna. Det som var jobbigt med dagens träning var 198 cm lång lillebror som kommer hem från skolan, säger "hej" och ställer sig vid cykeln där jag håller på att dö av utmattning. Så säger han "Hur länge cyklar du, i vilken fart och på vilken växel?" (ja, vår cykel är ett under av teknisk utveckling!). Jag svarar "30 minuter, ca 23-25 km/h och på 9:an". Då säger den träningsberoende fjanten "Jag cyklar 40 minuter, på 11:an i 30 km/h hahah" kul. Sen ligger jag på den blåa träningsmattan och använder abroolern (jag bryr mig inte om hur det stavas), så kommer Pontus och säger "Du gör fel! Du ska gå ner hela vägen" sen tar den lille abroolern ifrån mig och visar hur man ska göra. Då går han ner så långt så han nästan nuddar huvudet i marken, sen har han mage att påstå att vår abbrooler har ett "stopp" som gör att det är lättare att gå upp igen....
Som om inte det var nog klagade han på mina benlyft och sa hur jag skulle göra istället. När jag har sexpack och är asvältränad ska jag tacka honom, nu är jag bara irriterad på att han lägger sig i min träning.

Nu orkar jag inte blogga mer. Detta var ett högs ointressant inlägg men jag vill bara att alla ska hänga med i vad som händer i mitt liv (som ni alla är besatta av).

På återseende!

Kramar och kärlek

Verro

Förresten, du som kommenterade min blogg och bad mig gissa vem du var; ge dig tillkänna. Jag har gissat!